Det går upp o ned här i livet sa Arvak som tröst.

Det är vad jag tror han sa efter sista passet som vi körde ute hos Monika i Östra Ryd.
Rutan är bra, solen skiner, vår i luften, stora förväntningar, ryggsäcken är laddad, bra figgar, kan man begära mer.
När vår tur kommer går han ut 3 slag o hittar figg 2 ggr, ett bra tomslag, sedan måste det ha blivit överslag i hans skalle, kanske total härdsmälta , jag vet inte men på nästa skick blir han stående o ser mest yrvaken o helt vilse ut, kommandot "sök" verkar han aldrig ha hört förut utan blir stående o beundrar omgivningen, vi tar till popup , han blir stående o tittar ung, som om det vore första gången han såg något likn, utspela sig i skogen. Vänder honom o skickar åt andra hållet då går sakta ut ung, 10 m sen blir han stående, kallar tillbaks skickar igen då går han ut 40-45 m kommer tillbaks i sakta lunk , under tiden har figgen på andra sidan flyttat fram en bit o laddat upp för en flyktuppvisning i den högre skolan vilket inte behövdes utan det räckte med en rejäl popup för att han skulle gå ut o leka med figgen , efter det blev det fika där frågetecknen flög som flyttfåglar i luften ingen fattade något men som en sa "du hade i alla fall tur med vädret"
Det är inte lätt alla gånger,
Dan efter var vi o träna lydnad vilket gick riktigt bra, han gjorde ett godkännt kryp för första gången , hurra!
Undrar vad som pågår innanför skallbenet på min hund ibland, kanske lika bra att inte veta det
Det är bara att ta nya tag igen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback